emptyorchestra

Jag är inte den äldsta i min umgängeskrets, varken i den "gamla" från Karlstad, eller den nya i Göteborg, långt ifrån, men jag känner mig ändå ganska gammal. I alla fall just nu när jag i skrivande stund, när jag har cirka 2 timmar och tjugo minuter kvar av mitt tonåriga liv.

Borde jag känna mig gammal?


Egentligen borde jag väl inte det, men eftersom jag är en så otroligt djup person (sarkasm) så funderar jag inte på hur långt jag har kvar, utan snarare på hur långt jag faktiskt kommit. Jag har träffat fruktansvärt mycket folk under den här tiden, jag har fått vänner för livet och jag har delat upplevelser som jag aldrig tror att jag kommer att glömma.

Ångrar jag något?

Något enstaka snesteg här och var har man väl tagit, men jag ångrar ingenting, varje kliv jag har tagit har tagit mig till den här punkten nu och jag trivs här, en hel drös med vänner, som jag kan skratta med och lära känna ännu bättre under åren som kommer och jag delar lägenhet med min flickvän. Visserligen är det hon som står på lägenheten, men mitt namn står med nere på listan i fönstret nere vid dörren till gången.

Jag undrar om...

...alla känner såhär när dom fyller tjugo, eller om jag är en av dom få som faktiskt stannar upp för att ta en titt i backspegeln. Livet kan ju bli ganska fartfyllt för en när man går från ungdom, till vuxen. Jag har väl alltid varit vuxen till sättet, men bara för att jag dricker mindre alkohol än alla mina andra vänner, så betyder inte det att jag kommit in på systemet, eller klubbar där de har 20-årsgräns.

Jag ska nog dyka tillbaka ett tag.

I alla fall kolla tillbaka på allt som jag gjort, och fundera lite över mitt liv.

Jag kanske är lite cheesy som skriver det här, men jag kände att jag behöver skriva av mig lite. Det är ju trots allt tjugo år av mitt liv som passerat snabbare än jag kunde säga "hej då".

Antar att jag kommer få försöka växa upp de närmsta åren...eller inte.



Only time can tell...
So goodbye for now world, see you on the other side.